Nicholson Village

Jag visste ingenting om Melbourne innan jag och Alexander åkte dit. Det visste väl inte Alex heller, men under de två dagarna vi var där tillsammans fick vi mersmak. Jag hade ju turen att ha möjligheten att stanna, vilket jag gjorde. Det löste sig väldigt fort med boende. Det var en tjej som postade ett inlägg i ”Svenskar i Melbourne”-gruppen på Facebook om att hon skulle flytta så hennes plats i lägenheten behövde fyllas. Den tjejen var ingen mindre än Bianca herself!! Men henne lärde jag känna senare, to be continued… Jag smsade numret som hon skrev med i inlägget, men det numret var Annas, för det var henne jag skulle dela rum med. Vi hade lite sms-kontakt redan från Cairns eftersom jag såg inlägget redan då och tänkte att det var lika bra att smsa tidigt. Vi bestämde att jag skulle komma på visning den 9:onde maj tror jag, samma dag som Alex åkte hem. Jag var lite nervös, det ska jag inte sticka under stolen.

Jag satte mig på tramlinje 96 och åkte ut mot Fitzroy där lägenheten låg. Redan tre stops från CBD blev husen lägre och lägre, det blev allt mer streetart och coola personer som strosade på gatorna och skymtar av gator där jag kände att där vill jag hänga. Kände verkligen att jag skulle gilla området. Jag missade stoppet Pigdon St som Anna hade sagt till mig att hoppa av på, men det är inga avstånd mellan hållplatserna så jag gick långsamt tillbaka eftersom jag var lite tidig. Nicholson St heter vägen som går ända från stan upp till East Brunswick, där lägenheten låg. Precis i det kvarteret låg det massa caféer,restauranger, pubbar och små affärer. ”Wow vilket ställe” tänkte jag.
”Lägenheten ligger i det vita huset på hörnet! Över den vita baren ‘The Empress'”

Jag orienterade mig fram och såg en blond tjej sticka ut huvudet ur en dörr jag annars inte hade lagt märke till. Vi  hälsade och hon visade mig upp och hur lägenheten såg ut. Den var så fin och fräsch och jag blev lite smått kär. Mitt första intryck av Anna var en 25-årig tjej, som skulle plugga där för hon hade kille, och det kändes som att hon hade koll på livet. Men så fel jag hade. 96a som mig, världens mupp men gud vad jag älskar den tjejen. Hon är galen, for real, men på ett älskvärt sätt. En tjej som behöver lite extra kärlek, som en vill klappa på. Hon sa att jag kunde flytta in om jag ville för det hade bara varit en tjej och kollat på den innan mig, men Anna sa att jag verkade skönare;) Jag sa att hon skulle höra av sig om resten av housematesen ville träffa mig eftersom jag tänkte att de behövde godkänna mig på något sätt. Jag blev inbjuden till hennes pojkväns inflyttningsfest och Biancas hejdå-middag. Där fick jag träffa alla och det är klart jag var nervös då med, eftersom alla känner varandra redan. Det tog ett litet tag innan jag verkligen kände att jag kunde vara mig själv och släppa loss, för det var svårt i början.

Känslan att få packa upp ryggsäcken,i ens EGNA (well, nästan egna eftersom jag delade med Anna) rum var helt obeskrivlig. Var så otroligt less på ryggsäcken, att ständigt packa den och ja leva ur den helt enkelt. Att få hänga upp kläderna på galgar och lägga dem i en byrå och veta att jag behöver inte packa på ett bra tag. Att fylla ett kylskåp och en hylla med mat och veta att det kommer inte bli dåligt för att det kommer stå i en kyl hela tiden. Det var trevligt.

Min första tid i lägenheten spenderade jag jobbsökandes så det sög ganska mycket tyckte jag då. Ett tag kände jag mig uppgiven och ”lyckas jag inte skaffa ett jobb inom en vecka flyttar jag till en farm.” Och ja en vecka senare ringde en arbetsgivare upp och sa att han ville anställa mig. Så det löste sig tillslut och det var väl någonstans här jag verkligen började känna att jag faktiskt bosatt mig och skaffat ett litet liv i Melbourne.img_0327img_4284
Utsikt från fönstret från mitt och Annas rum och den älskade 96an. Sjukt smidigt att bo så nära hållplatsen. Dock hade jag väldigt svårt för trafiken i början, sov väldigt dåligt. Men en vänjer ju sig.

img_4818
Bild från mitt andra rum. På hörnet av gatan, där människorna står, där ligger Babajan- vårt stammis café!

img_4832img_0308img_0309img_4830Vår älskade Piedis. En 5 minuters lång promenad och vi var framme vid vår mataffär. Snäppet dyrare än de stora kedjorna men så himla mysig. Eller, mysig var den inte, rättare sagt ganska skum. Som att kliva in i 50-talet med lysrörslampor och 10 grader. Men jag gillade att gå hit. Mittemot ligger biblioteket och caféer och restauranger. Älskade område.

img_4498Min vägg i rum nummer två.

img_4534
Från Biancas rum.

img_4833Min mobil blev jag av med i Sydney. Jag hade inte listat ut hur iCloud fungerar så jag blev av med alla mina bilder från 3 år tillbaka. Det SUGER med stora bokstäver. Fan. Blir såså ledsen när jag påminns om det. Jag blev av med väldigt många bilder från min tid i Melbourne, men som tur är så hade mamma lyckats få en hel del bilder från min mobil till hennes för vi hade samma iTuneskonto ett tag. Där fanns det bara en räddad bild från rum nummer två. Detta var dagen då jag flyttade ut, så här var den tömd och städad. Så blev av med bilder från resten av hur lägenheten ser ut också. Men ni kommer nog förstå helbilden av den när jag kommer lägga upp bilder i andra inlägg. Älskade hur vitt det var, och trägolven!! Så fint ljusinsläpp också.

Summan av kardemumman: Jag lyckades flytta in i världens bästa lägenhet och världens  bästa område. Jag rekommenderar verkligen Fitzroy som område att både bo och hänga i, Finns allt! Så himla fin plats här på jorden.

 

Hela grejen med detta tänker jag är att jag kommer göra lite inlägg om Melbourne och hur jag hade det där, vad jag rekommenderar osv. Kan vara kul för er som läser, någon kanske tänker åka dit eller känner någon som ska det och även kul för mig att titta tillbaka på.

 

 

Annonser