Utkast från 22:e maj

Jag åkte till Stockholm i helgen. Om vi jämför min status med när batteriet är på ”strömsparläge” på iPhone, ni vet orange? Mm, så kände jag mig ett ganska bra tag. Liksom känt mig mellow, att vardagen bara rullat på utan större reflektion av vad jag gjort, och inte gjort. När jag satte foten på perrongen i Stockholm och möttes av systra mi  blev jag grön och 100% direkt. Vi såg verkligen ut som systrar jag och Bianca, samma frisyr, färger och vi var klädda i jeansjackor och svarta sneakers. Som sagt redan där och då blev jag på bättre humör. Det var nog soligaste dagen hittills, 27 grader också som jag inte får glömma att tillägga. När solen står på himlen i Sverige så visar det sig att det faktiskt bor folk i Sverige som är kapabla till att le och faktiskt verkar genuint glada. Jag mår så bra av det. Får fett bra feeling när alla är ute och rör sig och njuter och tar tillvara på vädret tillsammans. Det blir liksom förbjudet att klaga på saker, men jag bryter mot lagen och klagar på att det blir för varmt, har en tendens att bli gnällig när jag svettas. Är det inte lustigt att en aldrig är helt nöjd? Humans..

Vinkade av Bianca som skulle jobba och det var planerat att jag skulle möta upp mamma som också skulle upp över helgen. Dock strulade det för något tåg framför hennes så jag tog mig ut till min gudmor, Hellen, på egenhand och chillade där, skulle nämligen bo där fredag-lördag. Hennes dotter Nelly har alltid varit liten för mig, ni vet när en själv är tonåring och en annan är 5 år yngre, det klickar liksom inte eftersom hon alltid har varit ett barn. Men nu är hon 15!! Hva skjeer?? Det har ju blivit en människa av henne också. Jättekul att få ta del av en tjej i åttans tankar om saker och ting. Nu ska det börja med alkohol, fester och killar. Kommer ihåg det som igår (nästan) men det känns så fruktansvärt långt bort. Hellen och Nelly frågade mig om råd om olika saker och kände mig så himla stor. Har jag livserfarenhet? Ja kanske det. Sen kom mamma sent på kvällen och vi åt god middag, paj med glass och lite öl.

Lördagen bjöd på en dag ute på Djurgården. Första gången jag insåg hur stort Stockholm faktiskt är. Göteborgs innerstad går du igenom på en 15 minuter, men inte Stockholm. På varje torg, malm eller holm finns det en massa affärer, caféer/barer/restauranger, parker osv. Finns så många olika områden och delar. Jag tycker det är svårt att få grepp om Stockholm men det är fint, men lite för stort. Känner paniken och fomon jag ska genomlida om jag skulle flytta dit. Iallafall, vi åt lunch i ett växthus med ca halva Stockholm kändes det som. Sen skulle Bianca jobba igen, så jag åkte ut till Söder och åt mexikanskt med mamma och Hellen som skulle se Bruno Mars, lite smått avundsjuk var jag allt efteråt då alla sa hur bra han var. Efter det åkte jag hem till Bianca för att byta om, gjorde aldrig det utan det fick räcka med lite deo. Sen mötte jag upp Amy! Så jäkla roligt. Det är från början Biancas kompis, som kom till Melbourne över jul och nyår, och där lärde vi känna varandra. Vi åkte till en bar på söder vid namn Bara Enkelt, drack en öl och pratade ikapp vad som hände efter hon åkte hem, och om lite allt möjligt. Super fun. Sen kom Bianca när hon slutat. Kom hem till Bianca vid kanske halv ett och jäklar vad skönt det var att gå och lägga sig, och with her by my side like the old golden days.

Vaknade. Gick till Ica och handlade frukost. Kom tillbaka och möttes av Biancas familj som också handlat. Bestämde gemensam frukost på balkongen. Så där satt vi och hennes mamma som var den enda som hade tid att vänta på att jag och Bianca gjorde klart våra smoothies.

”Vi går och lägger oss på gräsmattan på innergården” säger Bianca. Möts av en liten grusplan med lite grässtrån som sticker upp här och där. Classic henne att inte veta vad som funnits framför henne i fyra år liksom. Där låg vi i solen och lysande på musik som kastade tillbaka mig till Melbourne. Blundade jag var det exakt samma känsla. En söndag på Nicholson St. Häng på balkongen i ovisshet om vad vi skulle hitta på men det gjorde liksom inget. Att bara vara där var ändå att göra någonting. Sen var det dax att bli körd till stationen för att åka hem. Jag känner mig fortfarande laddad. Påfylld med energi, en positiv sådan som gör att det känns som att allt är möjligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s